ATT FLYTTA TILL HOLLYWOOD

13.30 den 10 april. Jag har precis ätit lunch tillsammans med mina kollegor och ska sätta mig vid mitt skrivbord och fortsätta jobba. Telefonen plingar till och jag upprepar miljontals gånger ”Grattis, du har blivit antagen till Musicians Institute i Hollywood”. Jag lägger ifrån mig telefonen. Gången mot toaletten känns som en evighet. Väl framme stänger jag dörren bakom mig och då kommer tårarna.

Fem månader senare sitter jag här. På golvet i mitt rum hemma hos mamma och pappa där jag sedan en tid tillbaka fått bo efter att jag sagt upp lägenheten i staden jag trodde jag skulle befinna mig i mycket längre. Men nu sitter jag här och samtidigt som jag kollar igenom alla papper från skolan, försöker förbereda packning och mentalt ställa mig in på att jag inte längre ska vakna här, gå till mitt jobb, umgås med mina vänner, gå på lunchmöten, AWs eller gå min vanliga morgonpromenad.

Sedan jag var riktigt liten har jag alltid sagt att jag ska följa min dröm och göra det jag vill oavsett vad andra säger till mig. Det har varit svårt, ibland helt omöjligt. För ju närmre du kommer din dröm, desto fler väljer att vika av, inte stötta, hata, missunna dig din lycka och din framgång. Ofta har jag valt att ge mig, tona ner, inte visa, inte höras. Enbart för att göra dem som hatar nöjda och glada över att jag som tidigare alltid vågat, gav upp. Är du i grunden en människa som bara vill bli omtyckt för den du är så tar det din energi och kraft när fler och fler inte tycker om dig och det du gör. Bara för att du gör det.

Jag har många gånger tänkt nöja mig, inte fortsätta kämpa och stanna kvar i staden jag alltid bott i. Men då skulle negativiteten vinna, människor som inte unnar framgång och människor som inte vill att man ska följa sin dröm. Och det där har aldrig varit jag. Så varför ska jag låta dem vinna?

Idag bryter jag mig loss och väljer min egen väg. Jag är inte framme vid mitt mål men jag vet att det krävs hårt jobb, delmål och uppoffringar för att komma dit jag vill. Att flytta känns läskigt, osäkert, skrämmande och det gör mig helt panikslagen. Jag väljer att lämna min trygghet, mina favoritmänniskor och allt jag byggt upp här för att följa min dröm. Att den drömmen just nu råkar befinna sig i Hollywood känns som en helt fantastisk upplevelse men det känns också skit för där har jag inte min trygghet och mina favoritmänniskor. Jag har inte min mamma som kan krama mig när jag misslyckas och jag har inte mina vänner som kan skratta med mig när allt annat bara känns meningslöst. Men det jag har är alltid och oavsett mig själv. Nu måste jag testa mina vingar och se om jag kan flyga. Kanske leder det till ytterligare ett misslyckande, kanske leder det mig ett steg närmre min dröm eller inser jag att min dröm var något helt annat än det jag tidigare alltid trott. Det jag vet är att jag tänker inte sitta här, i mitt gamla flickrum och vänta på att saker ska hända, att det ska gå bra och att livet ska bli som jag tänkt mig. Jag ska ut och kriga nu och jag har aldrig känt mig mer redo att sluta lyssna på dem som aldrig trott på mig. Nu ska jag lyssna på alla er som alltid gjort raka motsatsen. Alla ni som alltid trott på mig. 

JAGA DIN ANLEDNING, INTE DIN APPLÅD

Under hela mitt 22-åriga liv har jag jagat applåder. 

Jag har tillåtit applåderna att forma mig, betygsätta mina insatser och avgöra hur bra jag är. Efter redovisningarna i skolan, målen jag allt för sällan lyckades göra i fotbollsmatcherna, efter sångerna jag skulle sjunga på skolavslutningarna och när jag snabbast kunde dricka upp min öl innan en hemmafest på gymnasiet. Jag har tillåtit, accepterat och lutat mig tillbaka när applåderna sakta men säkert format den jag är och den jag trodde att jag ville vara. Min största utmaning blev att bevisa för dem som aldrig applåderat att de har haft fel. Jag skulle allt visa dem att jag också kan, att jag också kan lyckas. För lyckas har ju alltid varit att hamna högst upp på prispallen och låta applåderna flöda. Trodde jag.

Vi lägger upp selfies på Instagram i hoppet om att få fler likes än andra. Vi jagar kommentarer för att de bekräftar oss som människor. Vi stirrar oss blinda på den perfekta brunchen och jublar när vi är dem som får avnjuta den. Vi blir singlar och laddar ner tinderappen i hopp om att få applåder och bli bedömda för vårt utseende. Vi jagar och jagar och vi lägger vårt självförtroende, självkänsla och makten av att avgöra vilka vi är i händerna på de som applåderar för oss.

Men är det verkligen upp till andra att avgöra vem du är?

Är det inte upp till dig själv att välja vilken väg du vill gå och vem du vill vara? För det är när du hittar din anledning, ditt fokus och den du är som du slutar lyssna på applåderna. De kommer alltid finnas där men de kommer inte få avgöra vem du är. Din anledning är den du är, den som bygger dig och den som driver dig. Låt aldrig applåderna ta över. Låt aldrig ditt eget värde hamna i händerna på bekräftelsen som applåderna ger dig. För när du slutar jaga applåderna når du din framgång. Och då spelar det ingen roll hur många som sitter i publiken. För den enda applåden du ska njuta av är den du ger till dig själv. 

Läs fler av mina krönikor HÄR.

FULLT FOKUS

Första veckan av 2018 ägnade jag åt att hitta mitt fulla fokus. Jag ställde mig följande frågor: Vad ska jag göra föra att få ut så mycket som möjligt av dagens tjugofyra timmar? Vad ska jag göra för att kunna prestera på den nivå jag vill? Vad ska jag göra för att kunna släppa jobb och prestationer och bara vara jag?

Fullt fokus tar dig mot dina mål

Jag vill gärna dela min lösning med er. Min förhoppning är att så många som möjligt av er kan ta åt er och skapa en bättre vardag. För först och främst handlar det om inställning för att kunna behålla fokus. Jag hatar exempelvis att stiga upp på morgonen. Men varför ska jag lägga energi och tid på att hata att göra något som jag faktiskt kan göra något åt? Den mentala inställning är ju faktiskt a och o för att jag ska få ut så mycket som möjligt av mina tjugofyra timmar VARJE DAG. Därför insåg jag att jag behöver något att längta till. Jag började inbilla mig att jag älskar Nyhetsmorgon, en kopp kaffe och svara på lite mail i telefonen medans jag vaknar till. Idag ställer jag klockan tidigare än vad jag gjort förut och jag längtar efter att stiga upp varje morgon.

Något annat som jag kom fram till var att min struktur och mina rutiner gör att jag hinner med mer varje dag. I lördags bestämde jag mig exempelvis för att stiga upp i rimlig tid. Lyssna på en podcast och dricka kaffe i sängen för att vakna till. Därefter jobbade jag konstant i 3 timmar och satte upp mål för vad jag ville få färdigt. Därefter belönade jag mig med att gå en promenad för att rensa huvudet och slutligen kunna vara ledig, lägga allt vad jobb innebär åt sidan och kunna lägga 100% av mitt fokus på vänner och familj. De som är viktigast i mitt liv och som ger mig så mycket kärlek. Får jag inte ge dem den uppmärksamhet och kärlek de förtjänar så kan jag lika gärna sluta med allt annat jag gör också.

Mina tips för att hitta fokus

Fundera över vad du vill lägga din tid på. För mig är det tydligt att när jag umgås med människor vill jag vara 100% närvarande. Därför lägger jag också 100% av mitt fokus när jag behöver göra jobbrelaterade saker. Då blir det lättare att stänga av jobb och fokusera på människan jag umgås med när jag väl gör det.

Hitta en struktur och rutiner i vardagen! Vad mår du bäst av? Träning, sömn och bra energirik mat. Får du de faktorer att fungera så har du kommit väldigt långt. Se till att längta efter en god natts sömn, ett bra träningspass och att få äta din mat. Återigen handlar det om den mentala inställningen och att älska sina rutiner. Fake it until you make it!

Tillåt dig själv att ha dåliga dagar, älta saker och reflektera över motgångar. Men sätt också ett slutdatum för det. Låt det inte pågå i all evighet. Lyssna på peppmusik, tagga igång och fram med leendet igen.

Kör så det ryker mina vänner! Livet är för kort för att inte älska att leva. Varje dag.

ATT ALLTID VARA PÅ VÄG NÅGONSTANS

Vill börja det här inlägget med att citera Mattias och Albins låt Rik som för övrigt är ett mästervärk som gått rakt in i själen på mig.

”Dom kan ta allting jag äger, det gör ingenting – för så länge jag har dig känner jag mig rik. Alltid jagat mer hela tiden, aldrig nöjd, alltid för lite. Jagat lyckan, aldrig varit i den. Brytt mig för mycket om folk och kritiken. Alltid på väg, alltid rastlös. Sekunder ifrån att stressa mig död. Kan pengar och status få mig att bli skön? Vilsen som fan, känner mig störd. Alltid nåt nytt, alltid på gång. Byter min bostad, skaffar nytt jobb. Inget jag gör kommer spela roll. Aldrig normal, för då blir man som dom”.

Det känns som att det är mina rader de läser upp i låten. Mina känslor. Mina tankar och ord. Jag älskar att hitta låtar som jag känner igen mig i. För det betyder att jag inte är sådär ensam som jag alltid trott att jag är. Det betyder att det finns fler som känner liknande känslor. Jag har alltid varit på väg någonstans. Vilsen som fan och känt mig störd. Drömt om att hitta lugn någon dag. Jag brukar säga att jag bara vill vara Hanna ibland. Utan press och krav. För jag vet att ju mer saker jag gör, ju mer jag ta för mig desto högre förväntningar skapas på mig. Ibland vill jag bara bryta dem. Sitta tyst hemma i min lägenhet. Ta bort min blogg, min Instagram och allt som jag gör. För de kan ta allting jag äger, det gör ingenting. För så länge jag har er så spelar inget annat någon roll. Mamma, pappa, Jacob och Viktor. Det är på grund av er existens som jag kämpar. Inte för att känna ett behov av att göra er stolta för det vet jag redan att ni är. Utan för att försöka göra den här världen till en bättre plats. För att ni ska få ha det bra. För att ni ska trivas och få det ni önskar er. Jag vet att jag kan göra skillnad. Genom min musik kan jag skapa de känslor som jag själv kan få när jag lyssnar på andras musik. Jag kämpar för att fler ska lyssna på vad jag har att säga. Inte för min egen skull. Utan för jag vet att jag kan göra skillnad. Ingen människa ska behöva må dåligt, känna ångest eller gå runt med oro i kroppen. Kan jag göra något för någon så tänker jag fortsätta. Jag tänker fortsätta vara på väg någonstans. Inte för min egen skull. Utan för alla er. Alla människor förtjänar det bästa. Alla människor förtjänar kärlek. Alla människor förtjänar lycka. Jag ger inte upp förens jag kan uppnå det.

DET ÄR UPP TILL DIG

Vad skulle du göra om du fick välja precis vad som helst i hela världen? Tänk efter noga. 

Så, varför gör du inte redan det? Vad är det som hindrar dig? Är du rädd för att misslyckas? Du vet väl om att du kan göra precis vad du vill i hela världen? Det kanske tar tid, det kanske krävs timmar av övning och mängder av uppoffringar. Men du kan ju göra precis vad du vill. Du är hundratio procent ansvarig för resultaten i ditt liv. Allt du gör börjar och slutar alltid med dig själv. Du kommer aldrig få tillbaka den här dagen så varför inte börja jobba mot ditt mål och din dröm redan idag. Vad väntar du på?

Jag får ofta frågan hur jag hinner med allt jag gör. Driva företag, jobba heltid på ett stort bolag, jobba med musik, blogga, driva Sociala Medier och dessutom bara vara Hanna, umgås med mina vänner, familj och samtidigt njuta av livet och bara vara. Men jag vet ju vart jag vill komma, vad jag vill åstadkomma och jag ser mitt mål framför mig. Det krävs uppoffringar och timmar av analysering av personlig utveckling. Men jag väljer vem jag vill vara, vad jag ska göra och vilka människor jag ska omge mig av. Då blir det väldigt mycket lättare att nå sitt mål. Det kommer aldrig vara enkelt men du kan välja att göra saker som underlättar.

Du måste skapa dig ett starkt psyke om du ska lyckas med det du vill i ditt liv. Du kan inte låta människor omkring dig dra ner dig på botten. Du måste omge dig av människor som lyfter dig, stöttar dig och lyssnar på dig. Men också som du gör detsamma för. Jag har gått genom livet med en massa människor omkring mig men idag har jag insett att det inte spelar någon roll. Antalet människor du omger dig med är enbart en siffra som till stora delar kan ge negativ effekt på dig och ditt liv. Välj ut de människor som ger dig lycka. För i slutändan är det de människor som är värda att lägga sin energi på. Oavsett hur många de är.

Det är upp till dig hur du vill leva ditt liv. Det finns tider i livet som är svårare än andra. Det kommer aldrig vara enkelt. Du kommer stöta på mängder av motgångar, men det är bara du som väljer hur du hanterar dem. Det är du som avgör vad du väljer att lyssna på, reagera på och lägga din energi på. Jag lovar dig att du kan åstadkomma precis vad du vill. Bara du låter valen i ditt liv börja med dig själv. Men också sluta med dig själv.

Jag vet att du kan åstadkomma precis vad du vill. Men frågan är, vet du om det själv?