TUSEN STEG UTANFÖR MIN COMFORT ZONE

Det känns helt galet att jag nu varit i Hollywood i en vecka. Det känns som att jag har varit här i en månad. Det händer så mycket runt omkring mig så tiden bara flyger förbi. Samtidigt som det har varit en vecka fylld av roliga äventyr så har det varit tufft att komma till ett nytt land och en ny stad där jag aldrig tidigare har varit. Dessutom utan att känna någon här alls. Utmanande. Hela livet har jag letat utmaningar och jag vet att det är alldeles rätt när det känns skakigt och läskigt. Men fan vad jobbigt det är att vara i en ny utmaning. Att inte veta hur allt ska bli. Att känna sig lost och ensam på samma gång. Men jag vet ju varför jag gör allt det här – för att utvecklas och ständigt bli en bättre version av Hanna. Även om det är svårt många gånger så vet jag ju att det alltid är värt det.

Spenderar redan mycket tid på min skola Musicians Institute. Lektionerna börjar inte förens den 8 oktober men det är så fantastiskt att sitta här i den här miljön. Det gör mig så inspirerad att jag kan skriva låtar på repeat. Ser så mycket fram emot att lära mig allt det där jag inte kan – spela piano, musikproduktion, ännu mer inom sångteknik och mycket mer. Efter att ha gått igenom mitt schema så känns det verkligen som att det här är en skräddarsydd utbildning för just mig. Räknar ner dagarna tills skolan börjar och jag kan ägna alla mina vakna timmar till musik, musik och musik.

Utöver att hänga på skolan så letar jag och 2 andra svenskar efter en lägenhet. Vi får hjälp från skolan som kan rekommendera vilka lägenheter vi ska kontakta så då är det bara att ringa runt, gå på visningar och leta leta leta. Sådana kontraster från hemifrån där man alltid har familj man kan bo hos, kontakter när det kommer till lägenheter och en helt annan standard på boende (och för att inte glömma priserna som är gaaaalna i Hollywood).

Så skönt att väcka bloggen till liv ibland och skriva av sig. Vissa dagar känns tuffa, andra dagar känns fantastiska. Vissa dagar får man uppleva massor och andra dagar är det vardag precis som hemma. Tänker ofta på hur det kommer kännas när jag kommer hem till familj och vänner igen. Hur stark jag kommer känna mig efter den här upplevelsen. Det ger mig motivation när det är som jobbigast här. Tänker oftast på den personliga utvecklingen jag kommer göra. För när jag tänker på vilken utveckling jag kommer kunna göra inom musiken får jag nypa mig i armen. Det är liksom för bra för att vara sant. Jag har en så cool resa framför mig och den har knappt börjat än. Utmanande, utvecklande och så himla underbart. Det här kommer bli bra Hanna. Kör bara kör!